RU, tankar, motsatser och symboler

RU

I boken Ru så skildrar författaren Kim Thuy händelser och minnen från sitt liv som flykting från Vietnam. Hon använder sig av mycket olika språk knep så som metaforer, motsatser, liknelser och symboler, så att de olika små berättelserna näsan påminner om dikter. Själv så tycker jag verkligen om denna bok eftersom att man tack vare alla dessa små knep får en väldigt bred bild och mycket målas upp för ens inre trots att boken och texterna är väldigt korta. Det som särskilt drabbade mig under läsningen var författarens förmåga att skildra kontrasterna i den lugna vardagen i ett krigshärjat område. Hennes förmåga att måla upp scener och bilder i ens huvud av den ändå relativt allmänmänska vardagen där det mesta ser lika dant ut varje dag, fick en verkligen att känna igen sig och på så sätt få en djupare sympati och förståelse när hon beskriver kriget och andra hemska förhållanden, något som åtminstone inte vi i västvärden kan relatera så mycket till. Något som fick mig att rysa lite extra var den detaljerade beskrivningen av det hav av maskar som kom krypandes och invaderade deras boplats.

När jag läste hittade jag flera motsatser och några exempel på dessa är:

Redan på första sidan finns flera motsatser. T.ex. beskrivs färgen röd, både som färgen på körsbärsträdens blomblad och som färgen på blodet från de två miljoner soldater som skickats ut i kriget.

I början av boken beskrivs båtresan från Vietnam och där ställs paradiset och helvetet mot varandra. Paradiset i en ny möjlighet till en framtid, historia och vändning och helvetet i form av pirater, förgiftad mat och brist på mat och vatten.

Hon skriver bland annat om sin kusin Sao Mai. Kusinen beskrivs då som den självsäkra tjejen som vågar ta plats, och som av sin far ses som en prinsessa. Hon beskriver sig själv som motsatsen, en tjej som är så blyg att hon knappt hör vad du säger och än mindre pratar själv. Hon var som skuggan till kusinen och hennes föräldrar såg henne inte som någon prinsessa.

Vidare så skriver hon också om känslan av att vara på klädd men att ändå känna sig naken - vilket är motsatsen mot vad man är. (Detta ser jag också vara en symbol för att känna sig oskyddad, uttittad och obekväm.)

För de män som satt inspärrade på omskolningsläger såg mjölkpulverburkarna som kvinnorna gav dem som något som innehöll trolldryck. Detta ser jag som en motsats eftersom att mjölkpulver är något så enkelt medan trolldryck är något speciellt och övernaturligt.8

Jag hittade också flera symboler och några exempel är dessa:

"Stadens invånare vaggade oss en efter en." (s.31) där är vagga en symbol för att ta hand om och hålla i säkerhet och lugna ner så som man gör med ett barn när man vaggar det i dess vagga.

Författarna beskriver sig som kusinens skugga, en symbol för att hon alltid fanns i närheten av sin kusin, alltid höll sig lite bakom och syntes men aldrig hördes.